Löpträning och viktminskning

har märkt att det är ju rätt mycket svårare att få kilona att släppa nu mot tidigare, dels för att man..jag vet inte...har blivit äldre..men så gammal är man junte..men samtidigt för att det inte handlar om så många kilon längre..jag har en viss gräns som jag kommer ner till..men sen verkar det ta stopp..skulle ju vara trevligt om man kom under den gränsen nån gång..

Mmm, det måste väl till en kraftansträngning för att få bort de där envisa sista kilona. Kanske snäppa upp träningen lite, så man inte hamnar i den där slentrian-mässiga träningen. Men det är svårt och jobbigt...

Men! Vi är fan inte så jävla gamla, faktiskt...

och jag som tyckte att jag la på mer och mer tidigare innan min jag-har-ju-faktiskt-semester-paus. Men jag antar att man måste ju hålla på längre ändå, så är det ju. Det gav ju iofs resulatat ändå. Gäller bara att hoppa upp på hästen igen här snart..när man är frisk =)

Jag tror variation är bra, som du säger, men också att "bara bita ihop" och köra på med träningen som du håller på med. Kontinuitet och variation tror jag är ett vinnande koncept. Pannbenet är inte att förglömma heller... det är en stor styrka att kunna tvinga sig själv ut i löpspåret på tunga dagar - och det är säkert då som den där löprundan behövs mest. You can do it :)



Karin, den där "man" alltså... ;)

Maria: ja, men visst! Kontinuitet är ju a och o (som man skulle uttryckt sig om man var 50+). Ibland är det ju lätt att svika sig själv genom att inte gå ut i spåret, men då är det ju bra att jag och <3 tränar tillsammans för då är det alltid nån av oss som vill ut och då kan den andra följa med :)

Ey man(nen)..fan..haha..jag veeeeeet =)